...Stefan Björk träffade Maria Eriksson, som sedemera blev fru Björk.
Maria hade en djup längtan att träffa sin man som också skulle vara en affärsman och via en gemensam kontakt möts Stefan och Maria.
(Stefan lite vildvuxen med ett brokigt förflutet av de liv kriminalitet, droger och alkohol ger, får som 23 år gammal vara med om ett Gudsmöte som totalt förvandlar hans liv).
Han ser en möjlighet att med Marias "förmögenhet" på 30.000 (vilket var Marias arv efter sin mor som avlidit året innan) låna dessa av Maria, vilket hon lite motspänstigt gör.
Med detta startkapital och sin blivande svärfar Åkes affärskontakt i Portugal startar det hela och Stefan köper 10.000 par strumpor för hela startkapitalet och företaget Dandy International igång.


Företaget utvecklas "Från strumpa till kostym"...

Stefan sitter nu i sin lilla lägenhet på Slottsgatan och inser att hela kapitalet är investerat i ett stort lager av strumpor, vilket får honom att ge sig ut på marknaden för att hitta kunder.
Hans första kund blir "Icagubben" Roffe på Järnvägsgatan i Örebro som efter en viss övertalning köper en kartong strumpor av Stefan, som lyckligt vandrar vidare.
Inser snabbt att om han själv ska sälja alla 9760 par strumpor som han har kvar kommer det ta ganska lång tid varav han ser en möjlighet att via en skolklass avyttra resterande strumpor.
En tid därefter träffar Stefan Bengt som har kontakter i Thailand med ett skrädderi.
Stefan får då ett erbjudande av Bengt att mot en viss provision erhålla dessa då värdefulla kontakter.
Glad i hågen talar Stefan om detta för sin hustru Maria som då ger honom ett varningens ord!
Man kan inte ta mått på detta sätt! Utan först syr man en tuall varefter man sedan provar ett par tillfällen, och gör ytterligare ändringarna varefter kostymen kan levereras.
Maria kan detta eftersom hon är utbildad inom sömnadens ädla konst.
Hon är nämnligen utbildad sömmerska och mönsterkonstruktör.

Stefan lyssnar dock inte till detta varningens ord utan utvecklar sitt företag "Från strumpa till kostym".
Senare visar det sig dock att detta varningens ord Maria gav Stefan gick i fullbordan, ett par stora kunder fick kostymer som inte alls höll den kvalite som utlovades.
(Vill dock poängtera att utvecklingen har skett till att vi idag arbetar med marknadens bästa leverantörer.)

Artikel i Örebroarn hösten 1991

Label från en av våra första slipsar i Joshua Collection som var en bestsäljare på sin tid.

Egentillverkad hopsatt måttabell som fungerade i den ringa begynellsen.

...Stefan startade Dandy International som numera heter Dandywear Sweden AB.
Mycket är sig likt men mycket har också förändrats.
Vi har utveckat vårt koncept, och finns numera både i Örebro och Stockholm.
Genom kunders rekomendationer har vi idag en kundstock av återkommande kunder.
Vi har genom åren fått förtroende att leverera kläder och presentreklam till bla Loka Brunn, Mockfjärds Fönster, AB Karl Hedin, Trelleborg, ELON, Jetpak, SBF.
Vi har dessutom utvecklat vårt koncept där vi ger vår input i våra kunders strategiprocesser då det gäller att bygga sitt varumärke med hjälp av vårt sortiment.

Utifrån egen erfarenhet vet att det går att göra skillnad för en människa.
Vi stöttar bla ett barnhem i Indien, föreläser på skolor hjälper kriminella och missbrukare tillbaka till anständiga liv.
Vi ser det som en självklarhet att göra vad vi kan för att förändra livsvilkoren för någon medmänniska.
Vi tror som Sverker Littorin ofta citerar:
"Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon".

Inom en snar framtid kommer Stefan Björks självbiografi ges ut. En mycket utmålande, spännande och intresant resa från skitiga kvartar på samhällets botten till affärsvärlden på Östermalm.
En människa som mot alla odds har lyckats, inte bara att överleva utan också blivit så stor tillgång och välsignelse för många andra människor.
Ta det av prologen som är från självbiografin, skicka in en intresseanmälan om du vill ha mer information när den kommer ut.

Jag huttrade där jag stod på trappan utanför sjukhuset. Det var en riktigt kall februarikväll och jag ångrade att jag inte satt på mig långkalsongerna. De stack upp ur fickan. Jag hade inte ens en väska, men mitt bagage var ändå tungt. Ilska, ångest och många andra känslor jag inte brydde mig om att identifiera, hängde som en välpackad ryggsäck och tyngde ned mina axlar. Det var ingen som mötte mig denna kyliga vinterkväll, varken föräldrar eller de två vuxna människorna i mitt fosterhem där jag var placerad och som bar ansvaret för mig. Var skulle jag ta vägen?
När jag sexton år gammal stod där med uppdragna axlar och huttrade utanför Bodens sjukhus, kände jag att kylan rev och bet också på insidan. Jag hade legat inne för att jag tagit en överdos tabletter. När jag nu skrevs ut förstod jag inte att jag var i stort behov av förståelse, värme och kärlek. Däremot kände jag att jag stod vid ett vägskäl. Jag kunde inte lita på någon utan var själv tvungen att ta tag i mitt liv. Ingen annan skulle få ta besluten.

Att det jag sedan valde, inte var det bästa, betydde mindre. Jag tog själv tag i besluten när det gällde mitt liv. De blev en slags sådd för var mina nästa steg skulle bära mig. Så är det för oss alla; riktningen på vår livsresa styrs av våra beslut. Bra eller mindre bra. I det här fallet stal jag en bil och beslutade mig för att köra ned till mina släktingar i Stockholm. Jag slog in på en väg jag inte hade en aning om var den skulle leda........